Kulturdebatt Jackie Jakubowski: Minoritetens uppgift är att tänja på nationens trista gränser PUBLICERAD 20190610 Från nyöppnade Judiska museet i Gamla stan. Foto: Fredrik Funck Man kan bejaka sin kulturella särart utan att ställa sig utanör samhället. I det spännande gränslandet har de svenska judarna berikat landet med nya tankar. Ta bort Det är ingen tillfällighet att det nya Judiska museet i Gamla stan i Stockholm öppnades den 6 juni på Sveriges nationaldag – invigningsdagen passar in på mottot: ”Det finns många sätt att vara svensk. Att vara jude är ett av dem.” Museets placering ett stenkast från det kungliga slottet i fastigheten på Själagårdsgatan, där året 1795 invigdes Stockholms första synagoga, för tankarna till en innehållsrik svensk-judisk historia. Den handlar om kontinuitet och hemmahörande – men även om främlingsfientlighet.   Utställningen är en tidsresa för det judiska kulturarvet genom den svenska historien. Den speglar den judiska tankevärlden och de frågor och ställningstaganden som de svenska judarna genom tiderna brottats med: bejakande av den religiösa traditionen och 2019-06-12 Jackie Jakubowski: Judar tänjer på de trista gränserna - DN.SE https://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/jackie-jakubowski-minoritetens-uppgift-ar-att-tanja-pa-nationens-trista-granser/ 2/2 samtidigt anpassning till modernitet. Integration och assimilation.  I dag bejakar de flesta av Sveriges judar sin kulturella särart, men utan att ställa sig utanför samhället. Att leva i två kulturer uppfattar man i stället som en tillgång för både individen och samhället. I sitt standardverk ”Judarna i Sverige” (Bonniers, 1964), och i en förkortad version som gavs ut i flera utökade utgåvor, senaste 2013), beskriver Uppsalahistorikern Hugo Valentin detta förhållningssätt: ”Den svenska judenheten tillhör det svenska samhället och är samtidigt en del av den judiska diasporan; en dualism som berikar dess liv. Dess fortlevnad är icke blott ett judiskt intresse utan även ett svenskt. Ty det är icke den jämnstrukna uniformiteten utan de många tonernas samklang, som skapar den nationella kulturens rikaste harmonier”. Det är i gränslandet mellan den egna kulturen och omgivningens, som det mest fruktbara skapandet äger rum. Minoritetens uppgift är att tänja på gränserna, att ifrågasätta det till synes självklara och öppna sinnena för det berikande främmande. De flesta svenska judar väljer att leva i gränstrakten mellan den egna traditionen och majoritetssamhället. Det är en angenäm plats – det gränsöverskridande folkets andliga hemland; en grogrund för kreativt nytänkande och fruktbart skapande; en plats där nya idéer väcks och testas, där kulturkrockar ger upphov till nya kulturuttryck, där alla tvingas möta, och lär sig att leva med, andra än ”sina egna”.  Men det finns också en annan sida av existensen i gränslandet. Inte minst den Judiska erfarenheten visar att gränslandet kan vara en livsfarlig plats när konflikter inte leder till konstnärlig kreativitet utan löses med våld; när majoriteten ifrågasätter minoritetens rätt att vara ”annorlunda”. Även om detta berättar utställningen på judiska museet i Stockholm, bara några hundra meter från Forum för levande historia … Den dualism som Hugo Valentin förespråkade är i dag en verklighet för allt fler svenskar med invandrarbakgrund. Av den judiska erfarenheten kan de lära att en minoritets styrka ligger i dess vilja att bevara sin särart och samtidigt hämta näring utifrån. Ett samhälles styrka, å andra sidan, ligger i det sätt på vilket det behandlar och tillvaratar sina minoriteter.